Hej, igen. Nu ligger jag på min säng och tänker. Vart vill jag komma med bloggandet? Vad kan jag förbättra i mig själv? Vad känar jag på det? Jag tänker dag in och dag ut på vad jag får ut av allt jag gör. Självklart tänker jag på vad andra också får ut av det. Just nu i mitt liv, flyter allt på i rätt god takt. Inga större trassel utan mer små knutar. Som jag sakta men säkert tar mig igenom. Varje dag, då menar jag de. Varje dag plingar de i min mobil och de är nästan alltid någon som behöver mig att prata med, någon som vill gör något efter skolan eller nån gång i veckan. Eller någon som undrar om jag kan komma och kolla när dom tränar osv... Jag uppskattar verkligen alla som VILL vara vän med mig och ORKAR hålla kontakten. För alla andra är de säker enkelt. Men för mig hinner jag inte. Min vardag ser ut så här ungefär. Vaknar kl 7.00 går till skolan som börjar 8. Är där till 14.30 nästan varje dag. Kommer hem vid 15, sticker och rider, kommer hem kl 6. Sedan ska jag iväg på någon träning eller träffa någon. När jag kommer hem är kl 8. Då ska jag hinna göra mina läxor, käka middag, duscha och slappna av. Jag HINNER inte med alla. Jag är sjukt besviken över att jag inte har tiden åt alla mina vänner som jag måste skjuta åt sidan lite grann. Men jag känner mig kvävd, av kärlek. Jag känner att jag får inte plats där på min stol. Känns som att jag mina vänner lär känna varandra och glömmer att göra plats åt mig på MIN stol. De är svårt att förklara. Men jag har just börjat rida en ny ponny då jag inte rider den andra. Pga att ägarna inte vara riktigt schyssta. Jag älskade den ponnyn de gjorde jag. Men jag valde att sticka. De känns än idag. Saknar ponnyn enormt!! Och så pojkvän på allt dehär. Jag hinner inte med. Jag känner mig kvävd och får inte plats med mig själv och släpper in andra alldeles för mycket i mitt liv. Detta blev ett rörigt inlägg men de är mycket känslor i det. Jag älskar mina vänner min pojkvän och min familj. De gör jag verkligen. Men tiden räcker inte att vara bästis med alla. Hoppas ni förstår.
Nu ska jag sova. Vi hörs imorron.
Kram.